Cykelweekend Åland

Men lysande väderutsikter för helgen kastade vi oss iväg i fars gamla trotjänare, fullpackad med cyklar och campingutrustning, på fredagskvällen till Grisslehamn. 20-färjan till Eckerö var inbokad för ett träningsläger på finsk mark. 210 kronor tur & retur för två personer inklusive bil, det kostar att ligga på topp! Vi hade dock inte ordnat med boende, den tältplats vi reserverat på en camping, som skulle ha öppet till den 30/9, hade vi aldrig fått bekräftad. Nåväl det skulle väl lösa sig, vi hade ju tältet och det kan man ju slå upp var som helst. Eftersom vi anlände 22:45 lokal tid tyckte jag att parkeringen till Eckeröhallen lät som en god idé. Den ligger ju i direkt anslutning till hamnen och som jag sa..."det kommer inte va käft där". Dock hade vi inte räknat med att i Eckeröhallen arrangerades en internationell hundutställning under helgen. Den icke varandes käften visade sig vara i stället ca 1000 besökare. Dock var detta aber också vår räddare i nöden. I och med detta evenemang hade Käringsunds camping, som skulle vara stängt för säsongen, öppet. Vi följde bilcaravanen från färjan, och som enda tältande, checkade vi in för två nätter. Trots den sena timmen var det inga problem (som förra helgen) med att få upp tälten (dum lär sig...) och vi som som prinsessor på dunbolster. Lördagen bjöd på ett långpass på 4 timmar med lunchstopp i Mariehamn. Solen strålade från sin bästa sida och ovana bakar ömmade av sadlarna. Väl åter på campingen gick vi ned till stranden och undertecknad valde bort campingduschen till förmån för ett uppfriskande dopp i Östersjön. Inte särskilt varmt! Kvällen fortlöpte med en glödande solnedgång och en intressant "freakshow" på campingen. Många intressanta människor besöker hundutställningar tydligen. På söndagen blåste det betänkligt och vi bestämde oss för en kortare tur. Agneta tog bilen till det lilla färjelägret Skarpnåtö, och jag styrde kosan dit med cykeln. Baken ömmade betänkligt i starten så jag trodde jag skulle få stå och cykla hela vägen. Med vinden i ryggen cyklade jag på en liten slingrande väg mellan gårdar och äppellundar sprakande av höstfärger. Agneta mötte upp och vi fortsatte sista biten till färjelägret där bilden var parkerad. Lunch tillagades på trangia och jag tog mitt andra kalla dopp i sjön. Härdande! Efter två härliga pass och två dagar med strålande sol begav vi oss åter hemåt med ömmande bakar och sura lår men med solsken i sinne.

Testa Tält

Jag fick ett tält i julklapp i vintras men det har inte fallit sig så att vi har använt det ännu. I USA, när vi senast sov i tält, sov vi i ett lånat tält. Ett fyramanna budget-tält som jag och Agneta bredde ut oss i. Tills Olof och Whitney´s "fina" tält inte längre stod emot regnet och vi klämde in oss alla fyra i "vårt" tält. Den kvällens bestående kommentar var "Nej, det är ju nån som lyser in med helljuset från bilen". Olof´s svar på mitt försynta påpekande att blixtnedslagen, från den förbidragande stormen, nu kommit så nära att hela tältet lystes upp som i dagsljus. Nåja i lördags efter två träningspass gav vi oss av på kvällen med bilen till den klassiska potatisladan (alla som sprungit långpass förbi Krusenbergs Herrgård vet var den ligger) och en bit in i skogen. Vi hittade en rastplats där eldstaden var gjord av innertrumman av en gammal tvättmaskin. Tältet sattes upp i bäckmörker och efter några väl valda svordommar var allt i sin ordning. (Tack vare av att Agneta till slut läste instruktionerna.) Tältet är dock riktigt lätt att sätta upp, när man inte är trött och förbannad, då man inte behöver gå igenom den värdelösa fasen av att trä tältpinnarna genom "tunnlar". Utan tältet snäppes på med hakar kring tältpinnarna. Fiffigt!

Stella, not an ordinary fella...

Lördagen den 29:e Augusti hade vi det oerhörda nöjet att få träffa en förtjusande, charmant ung dam vid namn Stella. Hon anlände med sitt entourage på lördagskvällen för en supé i glada vänners lag. De glada föräldrarna strålade ikapp med sina blonda kalufser som rena reklamen för Kalles kaviar och solstickan. Kvällen präglades av glada minnen, god mat och dryck men framförallt ett febrilt letande av den ena 80-tals dängan efter den andra på Spotify. Kvällens bestående musikaliska minne är av Måns som i sin iver inte kan sitta ned när han hittat VM-låten från Italia-90, och därmed avnjuter den med ett leende på läpparna ståendes bredvid matbordet. En hellyckad kväll som vi får snart se till att följa upp med flera samkväm!
Stella avbjöd senare på kvällen, inför journalistuppbådet, att kommentera varför pappa hade hål på strumpan.