Stage 5, Orkan

Färden tog oss sedan tillbaka till mer bebodda samhällen. Vi droppade av MT i Undersåker och han tog nattåget hem. Undertecknad och Simon the Semicolon tog in på Hotell/vandrarhem i Edsåsdalen som enda gäster. Lite The Shining-varning var det när man vankade omkring där mol allena.

Vad bjuds det på idag i storköket?

Dagen efter styrde vi kosan mot Vålådalen för en tur på Ottfjället. Det blåste hårt och ganska omotiverad släpade jag mig ut till bilen.

Se vad det sprudlar av glädje och åklust! Inte så sugen på att kliva ur den varma bilen.

Vi fick oss antagligen det sämsta åket i mannaminne. Det blåste stenhårt och Simon blåste regelrätt omkull samt att min stighudspåse tog ett sista farväl och flög sin kos. Väl åter i bilen styrde vi kosan mot Trångsviken för lite socialiserande och våfflor. På P4 Jämtland berättade de att på Sylarna hade det blåst 42 m/s (dvs orkanstyrka) samt att vägen mnellan Storulvån och Handöl var stängd. Skönt att vi hann därifrån.

Från Trångsviken åkte vi mot Lofsdalen för del två, den liftburna delen, av veckan. Såg mycket vindfäll i skogen och missade en älg med god marginal.

Stage 4, Hållfasthetslära

Sista dagen i Sylarna tog vi en tur till Lillsylen. Solen sken och vinden blåste, så vi höll oss i grytan. Ca 14:00 avgick fjällexpressen ner till Storulvån (det var verkligen svårt att få klara bud om detta), så vi gav oss iväg "tidigt" och fick en förmiddag på fjället.

Lunch!

Som för att fira att det var MT´s sista dag i frihet innan nattåget avgick till verkligheten passade han på att "stampa på champagneglaset". Kombinationen bakåtvikt och ett par tunga, starka lår gjorde processen kort med med den begagnade bindningen. Två bultar rakt av, skönt att inte behöva ombesörja ett avskjuvat tibia i alla fall.

Åhej...

Åhåå...han ser glad ju glad ut!

Stage 3, SOL Goddammit!

Äntligen vaknade vi upp till en perfekt vinterdag! Nja det blåste ju en hel del förstås men det syns ju inte på bilderna, så vi kallar den perfekt. Vi gav oss av mot Martins åk i Tempeldalen. Vi valde att gå långa vägen så att vi gick upp i åket som vi skulle ned. Vi kunde kommit över kammen från Slottsdalen, vilket hade inneburit en kortare approach, men då hade vi åkt ned i det okända. Med tanke på på den vindpådrivna snötäcket så ville vi reka åket först.

Sol på templet.

Upp mot Djävulspinaklarna, undertecknad hudar MT bootar.

Ni kanske undrar varför Mack-Torsten heter just så? Jo i och med att MT lever efter devisen "Stighudar, we don´t need no stinkin stighudar" när det börjar gå uppför på skrå så bootar han hellre 400-500 höjdmeter. Det är som att köra en Stairmaster på gymmet i 1,5 timme med slalompjäxor på fötterna och 15 kilo på ryggen. Alltså: jobbigt! Ergo: Energi! QED: Micke blir Mack-Torsten då han slukar mackor som en automatkarbin.

Keep it up MT! Only 300 vertical meters to go!

Kammen mellan Tempeldalen och Slottsdalen, hudar av och peka spetsarna neråt!

Behöver jag säga att det var bra?

Stage 2, blåst och the luxury life

Vår färd fortsatte mot Sylarnas fjällstation, 19 km över fjället. Huda en hel dag som brukligt? Nepp! Bandvagn på en timme, jäsigt värre.

Väl uppe på Sylarna blåste det rejält hårt och vi möttes av nyheten att Brinken plockat hem tredje Vasan i rad. Inspirerade av den bedriften gav vi oss ut i stormen. Sikten var dålig, snön var crap och isvinden mördande. Men den sämsta dagen på skidor är alltid bättre än den bästa dagen på jobbet! Vi stretade oss in i Slottsdalen i hopp om lä, fick ingen och blåste sedermera hem till fjällstation.

Undertecknad frusen, Mack-Torsten nöjd efter två dubbla lingongrova.

Simon the Semicolon visar upp sin patenterade skolios-posé med Slottet i fonden.

Åter på station bjöd kvällen på bastu, folköl och panpizza toppad med mögelost samt rödvin på tetra. Inte pjåkigt! Detta för mig in på definitionsskillnaden mellan "The good life" och The Luxury Life". Att avsluta en misärdag i fjällen brukar för egen del avslutas i TGL. Det kan sägas vara en vänster-höger skala då man våt, trött och hungrig återkommer till det goda livet. Längst till vänster på TGL skalan, och tillika det första återträdet till civilisationens bekvämligheter, är torra kläder. Sedan fortsätter bekvämligheterna med varm mat och dryck, tält, sovsäck och för att sen avslutas med väggar och tak samt värme. Någonstans där övergår TGL skalans högra del till TLL´s vänsta del. Den börjar med varm dusch, köpe-mat, bastu, serveringstillstånd, wifi, motoriserad transport och fortsätter egentligen med alla de bekvämligheter som kan tänkas.

Denna resa var alltså en högerförskjutning på skalan från att krypa ned i en sovsäck och njuta av en jetboil-lagad middag till att sitta i en fjällbastu och sedan strosa iväg till en trerätters middag.

The Luxury Life alltså!

Stage 1

Som nämnts tidigare avgick resan efter jobbet på fredagen med destination Åsarna. Efter en lagom tripp på 43 mil inkvarterade vi oss i Åsarna Skidcenters vandrarhemsdel. Ovant att bo i Åsarna utan någon som helst ambition att åka längdskidor. Sin vana trogen hade Mack-Torsten fixat allt i sista sekund. Bindningarna monterades till exempel 1 timme innan avfärd. Kvällsunderhållningen bestod således av att skära till MT´s nyinköpta hudar. Men vad annat finns att göra i Guldbyn på en fredag?

Arbetsfördelning: en skär koncentrerat, en muppar...vinnande koncept.

Därefter styrde vi kosan de sista 20 milen till Storulvån. Det var lite småkörigt med trafik runt Åretrakten då det var stugbytardag för "Stockholmsveckan". Om jag vill åka till Stockholm åker jag dit, varför skall Åre vara som ett mini-Stureplan? Bajsnödigt!

Vi ankom lagom till lunchtid i Storulvån, checkade in och tog en tur upp på Getryggen. Man kunde nästan tro att fjället hade liftaxcess då det fullkomligen kryllade av åkare och spår. Bra snabbtur dock som bjöd på lite mjuksnö och en lagom wake-up call för kroppen. Det sista av mina förkylningssymptom rann ur kroppen på vägen upp.

På toppen med Sönner-Tväråklumpen i bakgrunden.

Eftermiddagen bestod av dusch, bastu samt trerätters middag. The Luxury life inget snack om saken!

Vi bodde i gamla station som bjöd på en termos-kopp Cognac av finaste slag.

Teaser

I förra veckan var jag ledig och den såg ut enligt följande:

Uppsala-Åsarna-Storulvån-Sylarna-Åre-Edsåsdalen-Vålådalen-Trångsviken-Lofsdalen - Ramundberget-Lofsdalen -Uppsala

Simon The Semicolon med Tempeldalen i bakgrunden.

Veckan bestod annars till stor del av "The luxury life" samt klassiskt svenskt fjällväder. Mer om det senare!