Äntligen vaknade vi upp till en perfekt vinterdag! Nja det blåste ju en hel del förstås men det syns ju inte på bilderna, så vi kallar den perfekt. Vi gav oss av mot Martins åk i Tempeldalen. Vi valde att gå långa vägen så att vi gick upp i åket som vi skulle ned. Vi kunde kommit över kammen från Slottsdalen, vilket hade inneburit en kortare approach, men då hade vi åkt ned i det okända. Med tanke på på den vindpådrivna snötäcket så ville vi reka åket först.
Sol på templet.
Upp mot Djävulspinaklarna, undertecknad hudar MT bootar.
Ni kanske undrar varför Mack-Torsten heter just så? Jo i och med att MT lever efter devisen "Stighudar, we don´t need no stinkin stighudar" när det börjar gå uppför på skrå så bootar han hellre 400-500 höjdmeter. Det är som att köra en Stairmaster på gymmet i 1,5 timme med slalompjäxor på fötterna och 15 kilo på ryggen. Alltså: jobbigt! Ergo: Energi! QED: Micke blir Mack-Torsten då han slukar mackor som en automatkarbin.
Keep it up MT! Only 300 vertical meters to go!
Kammen mellan Tempeldalen och Slottsdalen, hudar av och peka spetsarna neråt!
Behöver jag säga att det var bra?
Aaah... Jag blir så glad av bilderna!
SvaraRaderaOch lite hungrig.