...är vårt trasdocksgäng! En riktigt skön gammal klassiker från barnaåren var trasdockorna. Hela konceptet byggde på att det är helt ok att vara lite trasig och inte som alla andra (i ett större perspektiv kan man inkludera kön, ras, religion, jobb, inte-jobb, sexualitet med mera i begreppet trasig). Att vara precis som man är duger gott. Dock tänkte jag inte gå djupare in i den diskussionen utan snarare konstatera att dagens Nils är en trasdock. Det vill säga lite kantstött där och lite lappad här. Jag hade alltid trott att min första förfrysning av extrimiteterna skulle komma från en vindpinad vistelse från någon snöbeklädd topp. Icke sa nicke och i stället var den en ovanligt kylig bandymatch på Studenternas IP i Uppsala som gjorde två fingrar knall-lila.
Jag kände under match att fingrarna var kalla (inte så konstigt då mina bandyhandskar härstammar från tidigt 90-tal och består av mer tejp än tyg) men som inbiten skidåkare är det ju inget nytt på tapeten. Dock när jag drog handen ur handsken efter matchen såg jag att pek- & långfinger på högerhanden var helt knall-lila. Fingrarna har sedan dess övergått till vita, vita med små blåsor och till sist nu normal-färg men med sönderfallande hudlager. Detta har pågått nu i en dryg vecka och numera är även känseln i fingrarna är nästan helt tillbaka (fingertopparna är fortfarande lite okänsliga typer). Folk är ofta vidlyftiga med begreppet förfrysa, trots avsaknad av död svart hud, men jag får nog konstatera att någon form av köld-skada på fingrarna blev det i alla fall.
Så nu har jag inte bara mitt ansikte att hålla reda på i kalla situationer utan jag måste väl i fortsättningen vara lite mer observant på mina fingrar.
"Lite trasiga & knasiga..."Notera för övrigt den rosa klubban. Som enda lag i världen får vi i GH-bandy specialmålade rosa klubbor från X-bend. Det kostar att ligga på topp i division 3!
