Are they built for speed or for comfort?

Efter föra helgens löptur började jag känna mig lite vissen och det kliade lätt irriterat i halsen. Natten till måndag var ett enda långt feber-marathon och jag har spenderat hela veckan i sängläge. Enda gångerna rodelträningen har avbrutits är av matpauser eller när man måste hasa sig till toaletten och harkla upp något som ser ut att komma från Katlagrottans mörkaste gömslen. Febern var även den seglivad och idag är det första morgonen jag vaknar utan den. Vad gör man då under en hel arbetsveckas sängläge, tja många filmer har det blivit samt en hel del läsa. Givetvis har jag också självmedicinerat till den milda grad att självaste El´Magico skulle vara stolt. Har även försökt hänga med någotsånär i nyheterna och de senaste tilldragelserna. En het potatis verkar vara den tyska plastikirurg som byggt om sin fru enligt egna önskemål "Det är lite som att leka gud". Min fråga är förstås "..are they built for speed or for comfort?"

En Huldra?

Vad är då en huldra, förutom ett nödrim som Fred Åkerström drar till med för att rimma på skuldra? Jo enligt norsk folktro är det deras motsvarighet till svenskarnas skogsrå. Enligt folksägen snygga tjejer som lockade män ut i skogen (numera syns de mest vid baren lockandes män till dansgolvet). Inte många har fastnat på bild, men vi kanske lyckades? Ni får avgöra själva (se bilden bredvid). Annars så har helgerna rusat fram så här på höstkanten. Bilden är tagen från förra helgen då vi valde att vandra på Upplandsleden mellan Lagga och Fjällnora. Inte så mycket tränat blev det förutom den lilla promenaden. Anledningen till detta var en kass rygg från undertecknads sida. Denna kassa rygg kom sig av en bandyturnering helgen innan. Men jag offrade ryggen för ett gott syfte, tre små segrar blev det. Först vann vi turneringen, sen lyckades jag med konststycket att inte bli utvisad och sist men inte minst hamna i poängprotokollet! En bra start på säsongen då den förra bjöd på många, många, många (bland annat en säsongsfinal med grovt matchstraff) utvisningsminuter och endast ett mål. Idag tog vi en lång löptur i lunsen (från Kennelklubben i Moralund in till Lunsentorpet, en loop därinne och tillbaka).

Mitt i Naturen

Torsdag: jobb fram till lunch, Fredag : ledig...det betyder bara en sak. In med grejerna i bilen och stick. Vart då måntro? Jo, Lofsdalen såklart. Med goda förhoppningar om fint höstväder och med inte allt för stort beaktande av väderleksrapporten så begav vi oss på Torsdag eftermiddag iväg i bilen. I och med detta påbörjade vi vår "Mitt i naturen" - resa. Den började strax innan Bollnäs då första älgen skådades vid sidan av vägen. Nästa "close encounter" var med ett utrusande rådjur i Kårböle, som dock illa kvickt bestämde sig för att leva ett tag till och vände på en femöring precis framför vår tvärbromsande, girande bil. Nog med naturupplevelser? Nejdå, 10 kilometer senare spatserar fyra älgar nonchalant över vägen i skymningen. Vi stannar och kollar i gänget ett tag för att sedan tuta för att skrämma in dom i skogen. Lyckat? Knappast, de tog föga notis om mitt brölande horn och stod lugnt kvar vid vägkanten. Nåja, färden måste fortsätta mot vårt mål trots kontinuerliga intermezzon med naturen. På fredagen ger vi oss iväg på vandring till, den numera klassiska, Hågntjärn. På väg till Västvallen ser vi ytterligare ett rådjur vid sidan av vägen, som verkar vara sugen på en attack rakt över vår kurs. Dock så står han denna gång kvar med ett lite förvånat uttryck. Vandringen påbörjas och vi möts omedelbart av härligt lila-blå björnspillning samt spår efter nallen. Ingen björn i sikte dock, samt inte heller den orre som vanligtvis brukar hålla sig kring stigen upp mot Stenrutsstugan. Efter några timmars knatande i solsken så når vi Hågntjärn där två göteborgare håller på att laga lunch, de var dock på förbipasserande så vi behöver inte trängas. Väl framme gjorde vi några tappra försök med kastspöet i tjärnen tills vind, kyla och en svag lina avslutade fiskelyckan. När man försöker aktivt att närma sig naturen (fisken) lurar den minsann på avstånd! Eftermiddagen och kvällen flöt förbi med sedvanligt eldande i kamin samt radiolyssnande. Morgonen efter fick vi se den sista och sjätte älgen för denna tur. Han stod majestätiskt på kullen bredvid tjärnen och spejade på Agneta som var på väg ned till bäcken på morgonen. Vi gav oss iväg på morgonen och det började fjusa små snökorn från himlen. Detta fjusande övergick till hård blåst och större snöflingor. Vi kom dock hem till stugan utan problem, men väl under dygnets gång föll den nästintill 2 dm nysnö. Härligt inför hemresan på söndagen med sommardäck! Dock gick färden hem lugnt och vi kan tacka fru Fortuna, Moder Jord eller någon annan för att inga fler djur uppenbarade sin gestalt framför vår bil på den snömoddiga vägen. Efter Linsell blev vägen nästintill snöfri och det kändes inte längre som rena idiotin att framföra bilen med sommardäck på. Kolla in bilderna från denna weekend som starkt kontrasterade med förra helgens solbadande på Åland.

Cykelweekend Åland

Men lysande väderutsikter för helgen kastade vi oss iväg i fars gamla trotjänare, fullpackad med cyklar och campingutrustning, på fredagskvällen till Grisslehamn. 20-färjan till Eckerö var inbokad för ett träningsläger på finsk mark. 210 kronor tur & retur för två personer inklusive bil, det kostar att ligga på topp! Vi hade dock inte ordnat med boende, den tältplats vi reserverat på en camping, som skulle ha öppet till den 30/9, hade vi aldrig fått bekräftad. Nåväl det skulle väl lösa sig, vi hade ju tältet och det kan man ju slå upp var som helst. Eftersom vi anlände 22:45 lokal tid tyckte jag att parkeringen till Eckeröhallen lät som en god idé. Den ligger ju i direkt anslutning till hamnen och som jag sa..."det kommer inte va käft där". Dock hade vi inte räknat med att i Eckeröhallen arrangerades en internationell hundutställning under helgen. Den icke varandes käften visade sig vara i stället ca 1000 besökare. Dock var detta aber också vår räddare i nöden. I och med detta evenemang hade Käringsunds camping, som skulle vara stängt för säsongen, öppet. Vi följde bilcaravanen från färjan, och som enda tältande, checkade vi in för två nätter. Trots den sena timmen var det inga problem (som förra helgen) med att få upp tälten (dum lär sig...) och vi som som prinsessor på dunbolster. Lördagen bjöd på ett långpass på 4 timmar med lunchstopp i Mariehamn. Solen strålade från sin bästa sida och ovana bakar ömmade av sadlarna. Väl åter på campingen gick vi ned till stranden och undertecknad valde bort campingduschen till förmån för ett uppfriskande dopp i Östersjön. Inte särskilt varmt! Kvällen fortlöpte med en glödande solnedgång och en intressant "freakshow" på campingen. Många intressanta människor besöker hundutställningar tydligen. På söndagen blåste det betänkligt och vi bestämde oss för en kortare tur. Agneta tog bilen till det lilla färjelägret Skarpnåtö, och jag styrde kosan dit med cykeln. Baken ömmade betänkligt i starten så jag trodde jag skulle få stå och cykla hela vägen. Med vinden i ryggen cyklade jag på en liten slingrande väg mellan gårdar och äppellundar sprakande av höstfärger. Agneta mötte upp och vi fortsatte sista biten till färjelägret där bilden var parkerad. Lunch tillagades på trangia och jag tog mitt andra kalla dopp i sjön. Härdande! Efter två härliga pass och två dagar med strålande sol begav vi oss åter hemåt med ömmande bakar och sura lår men med solsken i sinne.

Testa Tält

Jag fick ett tält i julklapp i vintras men det har inte fallit sig så att vi har använt det ännu. I USA, när vi senast sov i tält, sov vi i ett lånat tält. Ett fyramanna budget-tält som jag och Agneta bredde ut oss i. Tills Olof och Whitney´s "fina" tält inte längre stod emot regnet och vi klämde in oss alla fyra i "vårt" tält. Den kvällens bestående kommentar var "Nej, det är ju nån som lyser in med helljuset från bilen". Olof´s svar på mitt försynta påpekande att blixtnedslagen, från den förbidragande stormen, nu kommit så nära att hela tältet lystes upp som i dagsljus. Nåja i lördags efter två träningspass gav vi oss av på kvällen med bilen till den klassiska potatisladan (alla som sprungit långpass förbi Krusenbergs Herrgård vet var den ligger) och en bit in i skogen. Vi hittade en rastplats där eldstaden var gjord av innertrumman av en gammal tvättmaskin. Tältet sattes upp i bäckmörker och efter några väl valda svordommar var allt i sin ordning. (Tack vare av att Agneta till slut läste instruktionerna.) Tältet är dock riktigt lätt att sätta upp, när man inte är trött och förbannad, då man inte behöver gå igenom den värdelösa fasen av att trä tältpinnarna genom "tunnlar". Utan tältet snäppes på med hakar kring tältpinnarna. Fiffigt!

Stella, not an ordinary fella...

Lördagen den 29:e Augusti hade vi det oerhörda nöjet att få träffa en förtjusande, charmant ung dam vid namn Stella. Hon anlände med sitt entourage på lördagskvällen för en supé i glada vänners lag. De glada föräldrarna strålade ikapp med sina blonda kalufser som rena reklamen för Kalles kaviar och solstickan. Kvällen präglades av glada minnen, god mat och dryck men framförallt ett febrilt letande av den ena 80-tals dängan efter den andra på Spotify. Kvällens bestående musikaliska minne är av Måns som i sin iver inte kan sitta ned när han hittat VM-låten från Italia-90, och därmed avnjuter den med ett leende på läpparna ståendes bredvid matbordet. En hellyckad kväll som vi får snart se till att följa upp med flera samkväm!
Stella avbjöd senare på kvällen, inför journalistuppbådet, att kommentera varför pappa hade hål på strumpan.

So Many Activities!

Som Will säger i Step Brothers så är jag barnsligt exalterad över möjligheterna till helgaktiviteter nu när det eviga renoverandet lidit mot sitt slut. (För tillfället). I helgen hann vi med Agnetas första rullskidstur what so ever, samt löpning, svampplockning och klippklättring. So many activities!
Om det inte vore nog så damp det ned 7 nya böcker från adlibris idag!
SMA!