Sonfjället

Senaste tiden har blogginlägg varit likstället med topptur, eller vice versa. Och det stämmer även denna gång.

Sonfjällets norra sida ser inbjudande ut.

I fredags begav vi (undertecknad och Lilla Shorty) oss av mot Lofsdalen. Siktet var inställt på Sonfjället och härlig vårskidåkning. Dock rådde det viss tveksamhet huruvida vägen mot Nyvallens fäbod (ej plogad) skulle vara farbar eller ej. Det visade sig att vägen var delvis farbar. Med framhjulsdrift och sommardäck kom vi en bit på vägen. Vi fick skida den sista biten (ca 1,5 h) fram. Väl framme avnjöt vi en stadig varma-koppen-lunch och begav oss sedan av mot toppen. Agneta följde mig en bit på vägen för att sedan återvända till den varma husväggen för att observera mina förehavanden. Jag upptäckte att fjällets nordsida inte bestod av någon vårsorbet utan erbjöd stenhård skare i stället. Jag var tvungen att ta av skidorna efter att jag för 20:e gången hållit på att kana utför snösluttningen på blåis då stighudarna tjuvsläppt. Jag bootade sista 100 höjdmetrarna upp till kammen som jag sen följde mot toppen med skidorna på. Jag hade planerat åket rakt över kammen ned i en brant yta. Sagt och gjort, jag gled över kanten lite lungt och upptäckte att den mjuka vinddrivna snön rutschade direkt vid belastning från min kroppsvikt. Snön rasade över en kant och landade på stenar 20 höjdmeter ned. Med hjärtat i halsgropen var jag tvungen att psyka upp mig rejält för att ta de första svängarna på det nu stenhårda underlaget. Eftersom den tänka linjen nu såg måttligt inbjudande ut skråade jag en bit ut mot ett snöfält mer beläget i solen (och därmed förhoppningsvis lite mjukare). Efter den darriga starten gick det bättre och snart kunde jag öppna spjällen i storsväng nedför fjällsidan.
Glad och hungrig anlände jag åter till Nyvallens trygga hamn där A konstaterade att "Ja, jag såg att du hade problem men tänkte att... han rör sig i alla fall...". Efter en härlig dag på fjället kunde vi njuta av nedfärden mot bilen. En bildresa av toppturen ser ni här.
Söndagen bjöd på längdskidåkning när den är som bäst, skate på skare med solsken i blick!

Fekk igjen på skatti?

Som vanligt är det inte direkt täta skurar med blogginlägg från min sida. Men jag har haft goda skäl. Det har varit "The good life" med ledighet, påsk, solsken, höga toppar, branta snösluttningar och skidor för hela slanten.

Från toppen av Randers

Den 27:e Mars begav jag mig i bil på en hundramilafärd till Sunnmöre-området i Norge strax söder om Ålesund. Där mötte jag och min reskamrat upp med de övriga gänget från Stockholms telemarksklubb. Vi spenderade en hel vecka i detta fantastiska område med toppturande där fjällen sluttar brant ned mot fjorden. En fantastisk skid- & naturupplevelse när vädret står en bi. Hela veckan spenderades i tält så såväl rutan för Mars som April kan bockas av beträffande utenätter. Med en viss kontinuitet kan jag konstatera att det är riktigt skönt att slagga utomhus i tält. Första natten bråkade en visdomstand men efter det somnade jag ovaggat varje dag. Kanske till viss del beroende på att jag hela dagarna antingen gick uppför eller åkte utför ett fjäll.
En första inblick i veckan får ni här. Samt tema-sången från veckan (ett lokalt band från trakten kring Trandal) kan ni avnjuta här. Dags att deklarera!

Jobbe?

Long time, no blogging. Sen sist har jag varit fullt sysselsatt under såväl vardagar som helger. Jag har roat mig med allt mellan alpin utförsåkning i Lofsdalen till innebandy i Uppsala via husbygge på Sollerön.

Det gäller att inte tappa huvudet när schemat är fullspäckat.

Givetvis kommer bygget noggrannt dokumenteras och Ni kan få en första inblick i stohejet här.
Och för Er som oroar Er över om jag kommer hinna med någon utenatt i Mars kommer jag med lugnande besked. Till helgen bär det av till Sunnmörsalperna i Norge för en topptursvecka i tält.
Puh!

Lite trasiga och knasiga...

...är vårt trasdocksgäng! En riktigt skön gammal klassiker från barnaåren var trasdockorna. Hela konceptet byggde på att det är helt ok att vara lite trasig och inte som alla andra (i ett större perspektiv kan man inkludera kön, ras, religion, jobb, inte-jobb, sexualitet med mera i begreppet trasig). Att vara precis som man är duger gott. Dock tänkte jag inte gå djupare in i den diskussionen utan snarare konstatera att dagens Nils är en trasdock. Det vill säga lite kantstött där och lite lappad här. Jag hade alltid trott att min första förfrysning av extrimiteterna skulle komma från en vindpinad vistelse från någon snöbeklädd topp. Icke sa nicke och i stället var den en ovanligt kylig bandymatch på Studenternas IP i Uppsala som gjorde två fingrar knall-lila.

Jag kände under match att fingrarna var kalla (inte så konstigt då mina bandyhandskar härstammar från tidigt 90-tal och består av mer tejp än tyg) men som inbiten skidåkare är det ju inget nytt på tapeten. Dock när jag drog handen ur handsken efter matchen såg jag att pek- & långfinger på högerhanden var helt knall-lila. Fingrarna har sedan dess övergått till vita, vita med små blåsor och till sist nu normal-färg men med sönderfallande hudlager. Detta har pågått nu i en dryg vecka och numera är även känseln i fingrarna är nästan helt tillbaka (fingertopparna är fortfarande lite okänsliga typer). Folk är ofta vidlyftiga med begreppet förfrysa, trots avsaknad av död svart hud, men jag får nog konstatera att någon form av köld-skada på fingrarna blev det i alla fall.
Så nu har jag inte bara mitt ansikte att hålla reda på i kalla situationer utan jag måste väl i fortsättningen vara lite mer observant på mina fingrar.

"Lite trasiga & knasiga..."

Notera för övrigt den rosa klubban. Som enda lag i världen får vi i GH-bandy specialmålade rosa klubbor från X-bend. Det kostar att ligga på topp i division 3!

Topptur

Med fredagen ledig och strålande utsikter för helgen så bar det iväg i Torsdags mot Rendalssölen i Norge. Första anhalt på färden var en övernattning i Lofsdalen. På fredagen styrde jag huven rakt västerut, dock ringde telefonen när jag nästan var i Idre. Mor ringde från Lofsdalen och meddelade att min medicin låg kvar på frukostbordet. Det var bara att dra en krycka och vända om för att hämta den. Färden blev således något försenad men vad gör det när solen strålar från sin bästa sida och skidåkning står på schemat?

På vägen till metropolen Foskros.

Väl framme vid Gravåsen i Norge parkerade jag och sadlade min tunga packning. I strålande solsken och minus 8 grader lunkade jag på i maklig takt. Det här med stighudar är ju bra när det är brant och man vill använda sina skidor till något roligt på vägen ned, men på "platten" är det rätt sugigt faktiskt. Jag hade med ett tält men hittade ett perfekt ställe för en snöbivack, så efter dryga 2 timmars skidande spenderade jag ca 2 timmar med att färdigställa mitt bo. Ett behagligt och varmt sätt att bo på under vintern. Februaris första obligatoriska utenatt blev betydligt varmare än januaris dito.

Vy från hallen.

Lördagen bjöd på lika strålande sol som dagen innan men blåsten piskade fjäll och människa obarmhärtigt. Passande var det en hård nordanvind som gjorde att hela uppfärden utkämpades i motvind. Inte bara höjdmeter utan även sekundmeter att besegra. Mitt redan lite lätt frostskadade fejs fick sig (som vanligt) en törn. Toppen på mittre Sölen (1755 möh) nåddes till slut och på ett mirakulöst sätt var där helt kav lungt! Lite fika, lite bilder, lite film sen på med krukan, av med stighudarna och sedan kastade jag mig utför i härliga soltstänkta svängar!

Från toppen!

Allt som allt har det varit en toppenhelg (hehe) och Ni kan se en bildresa här!

Kan vi åka hem nu?

Ja det är ju med en viss spänd förväntan, inför den stundande utenatten, som januari har förflutit. Månaden började brak-kall med kontinuerliga temperaturer kring minus 20 grader. Sen har flertalet helger följt i festens tecken. Jag och Lilla Shorty har varit i Malmö på 30-års kalas. Givetvis med ett klassiskt besök med Stavros till Zagros bageri. Ehh..bröd?...Vad det kostar? Ehhh. fem för tio? Ett obskyrt hak som jag är mycket nyfiken på vad som egentligen händer bakom kulisserna. Det händer aldrig att man får betala samma pris två gånger i rad (mellan 9-12 kr för 5 taftoon). Annars är det en härlig företagskultur kring Möllevångstorget (dvs inget kvitto). Lördagslunchen under vårt besök blev en stor falaffel-rulle och för denna pungade jag ut 15 kr! Nåja tillbaka till pudelns kärna. Vi har även förbrukat lediga helger med såväl svärfars 70 års fest samt Saras disputationskalas i fredags. Så för att inte redan banga ur första månaden efter tesen "Minst en utenatt i månaden" formulerades var gårdagskvällen den enda kvarvarande chansen. Vi styrde kosan mot den klassiska Hedbergska "Utsiktsplatsen", en gammal fornborg högt belägen på en klippa med utsikt över Ekoln, Fleshan, Krusenbergs Herrgård och Hammarskogsviken. Vi ackompanierades av klart månsken när vi vandrade under snötyngada träd den dryga kilometern från parkeringsplatsen till vårt mål. Natten var småkall med drygt minus 10 grader men vi klarade oss alldeles utmärkt med dunsovsäckar och kläder lager på lager. Det som dock alltid är kyligt är att på morgonen trycka i fötterna, direkt sprugna från sovsäckens murriga värme, ned i ett par frostbitna kängor. Efter en lättare frukost packade vi ihop och tog bilen till Rådjursstigen för mer bastant frukost. Nattens erfarenhet är, tänk på var du sätter ned knän och andra spetsiga kroppsdelar när du äntrar tältet. Den topografi du skapar i den komprimerade snön är också din säng. Det kan bli lätt knöligt.

Kändispjäxor

Men det är ju han!
Vem?
Han jag köpte pjäxorna av!







Detta konstaterade jag efter att jag lite kvickt hade zappat förbi svt´s produktion Expedition Vildmark. Som ni tidigare har fått erfara har jag uppdaterat mitt randokitt med ett par, för avverkade höjdmeter uppför, mer lämpliga pjäxor. Jag köpte de av en herre boendes i Solna som "jobbade med film". Och idag föll polletten ned. Jag har tydligen tjackat André Prtic´s beggade pjuck. Bilden är från en av våra större kvällstidningar och där kan man se mina pjäxor knalla på stigen.