Det är möcke nu....

Eller snarare var det möcke för någon vecka sedan. Det var Kolans disputationsfest på fredagen den 20.e November (sammanföll taktiskt med min 29:års dag), på lördagen landade Olof och Whitney för en veckas Sverigevistelse. Vi hann fara land och rike runt på allehanda äventyr och passade på att klämma in så många activities som möjligt. Vi tillbringade några dagar i Lofsdalen och utnyttjade det tunna snölagret till max. Vädret visade sig från sin allra bästa november-sida med temperatur kring nollan stormbyar och 3 minuters solsken 4 kilometer bort. Total white-out var snarare konceptet för dagarna. Men vad gör det för en måttligt tränad undertecknad med 105 mm midja på laggen, vanliga slalomboots i randobindningen och storebror ivägflyende som en ardennerhäst på vårbete? Snö är snö! Trots att Olof chikanerade mig för att jag fladdrade med armarna som Bojan Krizaj i en storslalomsväng på 80-talet, och jag påtalde att man inte behövde åka som om man hade en tulo mellan knäna med den nya tidens skidor, så hade vi det förbaskat gött ute i snålblåsten. Vi knatade runt för att hitta de bästa åken i området där snötäcket tillät. Dessa dagar kittlade skidnerverna duktigt och numera åtgår tiden att drömmande kolla in webkameran vid Helags eller youtuba gamla skidklipp.