Ja, precis som det låter så handlar det här inlägget om shit och i detta fallet bra skit! Jag har uppdaterat min rando-uppsättning med ett par lätt beggade pjuck. Jag har skaffat mig ett par Scarpa Spirit 4 som utöver walk-mode, vilket mina vanliga alpinpjäxor saknar, sparar mig 700 gram per fot. Det blir många kilo det uppför valfritt fjäll! De är även dynafit-kompatibla vilket gör om jag i framtiden vill köra randonneé - delux och uppdatera till Dynafitbindningar så går det hur fin-fint som helst. Nåja, för tillfället sportar jag dessa pjuck med en naxo NX21 bindning samt ett par Völkl Gotama. Delarna i uppsättningen är inköpa beggade och på tre olika håll som i sin tur renderar mig en vikt på ca 5.3 kilo per fot, inkluderat skida - bindning - pjäxa. Inte lättaste setupen men långt ifrån den tyngsta, och på nedvägen tillåter den att man bränner på rejält. (Tills man deaccelererar kraftigt medelst huvudet) Allt väl dock och ett ryggskydd hittades för en fin peng i Sveg på väg hem från Lofsdalen. Nu är det bara störtkrukan som saknas så kommer nog även min tynande kropp hålla ihop vid nästa tomahawk - tumble. Muskler var så här i efterhand ett ypperligt sett att "hålla ihop" kroppen från kraftigt våld mot trubbig mark. Men som Whitney konstaterade verkar ju även linement, tejp och värktabletter (som substitut för en hård muskelvävnad "Det gör ondare i fett än i muskler") hålla ihop båda bröderna Hedberg i klart funktionsdugligt skick nuförtiden. Ikväll har jag stillat skidsuget med en timmes badminton med Agneta. Otippat och skoj! När kommer träningsvärken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar