Guldväder!

Bootar upp ett brant snöfält på Sönner-Tväråklumpen

Till skillnad från fredagens skrala väderlek bjöd lördagen på strålande solsken och klarblå himmel. Jag firade det med spendera "hela" dagen ute på laggen. Jag hade siktat in mig på den snörika Sönner- Tväråklumpen strax norr om getryggen. Jag kunde gå på direkt med skidorna från bilen då jag följde tväråns dalgång mot fjället. Jag hade siktet inställt på en snörikt sydsida med en härlig start på ungefär 50 grader nedanför en kam. Sagda kam är känd för sin något instabila karaktär. Jag stretade på i värmen och på vägen passerade jag även den klassiska Näbbarännan. Vissa kallar det Jämtlands mest klassiska åk och den skall enligt sägen fått sitt namn från en guide från Åre som "näbbat" i just denna ränna någon gång på 80 talet.

Näbbarännan ca 40 graders lutning i starten.

På vägen upp konstaterade jag att jag nog med största sannolikhet inte borde droppa kammen rakt ned på snöfältet med tanke på lavinrisken. Dock sträckte sig denna kam i princip över hela snöfältet som kantades av stenskravel och klippblock. Jag startar och när jag närmar mig kammen så tar jag den från sidan för att inte vara mitt i snöfältet om det skulle släppa. Nackdelen med denna taktik var doch att jag var tvungen att lägga mina svängar rakt ovanför ett stor klippblocksparti med ett 3 meters stup inkluderat landning på sten. Inget bra ställe att dras med ett snöskred över. Precis som jag spekulerat var denna sydsida lite väl brant med tanke på värmen och med min belastning startade jag en slasklavin som dundrade över ovan nämnda klipp-parti. Jag kände hur snön slog och ryckte i mina pjäxor och skidor. I det läget sprutade adrenalinet och jag hade nog tagit 500 kilo i benböj i just det läget. Jag lyckades dock styra ut till säker mark (sten) och därifrån klättrade jag ned förbi klippartiet och fortsatte åket.

Efter lite lunch och en pratstund med en norrman (som förundrat betraktat mina tidigare förehavanden) som hade kört baksidan av Getryggen fortsatte min färd mot Näbbarännan.

Norrmannen i rännan under min lunchpaus.

Jag tog mig runt på ostsidan av Sönner-Tväråklumpen och när jag närmade mig rännan cirkulerade två stora rovfåglar över mitt huvud.

Vy från starten på rännan, Tvärån som leder hem till bilen syns nere i dalgången.

Åket blir riktigt härligt då jag efter stenpartiet kunde bränna på rejält i stora svängar nedför fjällsidan. Snötäcket var homogent och stabilt men ett litet skred startade jag. Dock inte i paritet med tidigare slasklavin.

Åket efter damage-done

Nu hade jag varit ute i många timmar och såväl camelbacken som lunchen var slut och solen fortsatte att kräma svett ur min tröttnande kropp. Dock ville jag inte ta den enkla vägen längs dalgången hem. Utan jag styrde kosan mot Nordre-Tväråklumpen för att få ett fint åk ned mot bilen. Sinande på energi och dricka stannade jag vid en fjällbäck och sörplade äkta jämtländskt källvatten.På väg mot Nordre-Tväråklumpen passerade jag ostsidan på Sönner-Tväråklumpen med vy över min uppfärd till Näbbarännan.

Som synes släpper det ibland.

Jag fick ytterligare ett kanonåk för dagen innan jag efter ca 8 timmar på skidor gick sista biten till bilen. Väl där avnjöt jag den ultimata återhämtningsmixen...folköl och bulle.

Sliten och trött, virrig och nött.