Det är utsidan som räknas.

Liv i luckan?

Jepp, hur viktig insidan än är så är det ändå utsidan det första man ser. Med detta i håg har vi "färdigställt" utsidan mot Åkervägen till. Med färdig menar jag att lockpanelen är på plats. Såna små detaljer som fönster och dörr har jag ej tagit i beaktande. Dock har vi ej försakat insidan, utan isoleringsarbetet fotskrider inuti. Trots att det regnade ihärdigt under kvällen så har vi inte försakat kvällsdoppet. Sommarregn gjorde för övrigt inte vattnet varmare..var det bara en gammal myt från förr?

Work in Progress

Det går framåt på utsidan.

"Sommarlov" i år innebär arbetcamp. Jag och Lilla Shorty håller på som bäst på Åkervägen med vårt hus. Vi har åtgärdat en hel del fel och bland annat "flyttat" en altandörr från toaletten till köket. Detta då östeuropeérna som påbörjade bygget hade lyckats spegelvända ritningarna.
Vi har även fortsatt på ytterpanelen och nu är hela huset täckt upp till takfotshöjd.

Iland = vatten på kran.

Andra stora framsteg är att vi nu har vatten i huset & väntar på att Fortum skall leverera El (vilket årtionde som helst). Det biter lite bättre när man kan vara här hela dagar i stället för bara på helger och vi har kommit långt den första veckan vi har varit här. Vi jobbar hela dagarna och avslutar med ett dopp i Siljan varje kväll. Igår hjälpte vi till att bogsera hem Solleröns kyrkbåtar som använts i kyrkrodden de senaste två veckorna. Siljan låg som ett salsgolv och vi tog vårt dopp i en brinnande solnedgång vid tiotiden. Härligt!

Fler Sunnmörebilder

Glorydays i Sunnmöre.

Som rubriken avslöjar är det helt enkelt fler bilder från den oerhört härliga påskveckan i Norge. Något att längta till i midsommartider. Bilderna hittar ni här.

Guldväder!

Bootar upp ett brant snöfält på Sönner-Tväråklumpen

Till skillnad från fredagens skrala väderlek bjöd lördagen på strålande solsken och klarblå himmel. Jag firade det med spendera "hela" dagen ute på laggen. Jag hade siktat in mig på den snörika Sönner- Tväråklumpen strax norr om getryggen. Jag kunde gå på direkt med skidorna från bilen då jag följde tväråns dalgång mot fjället. Jag hade siktet inställt på en snörikt sydsida med en härlig start på ungefär 50 grader nedanför en kam. Sagda kam är känd för sin något instabila karaktär. Jag stretade på i värmen och på vägen passerade jag även den klassiska Näbbarännan. Vissa kallar det Jämtlands mest klassiska åk och den skall enligt sägen fått sitt namn från en guide från Åre som "näbbat" i just denna ränna någon gång på 80 talet.

Näbbarännan ca 40 graders lutning i starten.

På vägen upp konstaterade jag att jag nog med största sannolikhet inte borde droppa kammen rakt ned på snöfältet med tanke på lavinrisken. Dock sträckte sig denna kam i princip över hela snöfältet som kantades av stenskravel och klippblock. Jag startar och när jag närmar mig kammen så tar jag den från sidan för att inte vara mitt i snöfältet om det skulle släppa. Nackdelen med denna taktik var doch att jag var tvungen att lägga mina svängar rakt ovanför ett stor klippblocksparti med ett 3 meters stup inkluderat landning på sten. Inget bra ställe att dras med ett snöskred över. Precis som jag spekulerat var denna sydsida lite väl brant med tanke på värmen och med min belastning startade jag en slasklavin som dundrade över ovan nämnda klipp-parti. Jag kände hur snön slog och ryckte i mina pjäxor och skidor. I det läget sprutade adrenalinet och jag hade nog tagit 500 kilo i benböj i just det läget. Jag lyckades dock styra ut till säker mark (sten) och därifrån klättrade jag ned förbi klippartiet och fortsatte åket.

Efter lite lunch och en pratstund med en norrman (som förundrat betraktat mina tidigare förehavanden) som hade kört baksidan av Getryggen fortsatte min färd mot Näbbarännan.

Norrmannen i rännan under min lunchpaus.

Jag tog mig runt på ostsidan av Sönner-Tväråklumpen och när jag närmade mig rännan cirkulerade två stora rovfåglar över mitt huvud.

Vy från starten på rännan, Tvärån som leder hem till bilen syns nere i dalgången.

Åket blir riktigt härligt då jag efter stenpartiet kunde bränna på rejält i stora svängar nedför fjällsidan. Snötäcket var homogent och stabilt men ett litet skred startade jag. Dock inte i paritet med tidigare slasklavin.

Åket efter damage-done

Nu hade jag varit ute i många timmar och såväl camelbacken som lunchen var slut och solen fortsatte att kräma svett ur min tröttnande kropp. Dock ville jag inte ta den enkla vägen längs dalgången hem. Utan jag styrde kosan mot Nordre-Tväråklumpen för att få ett fint åk ned mot bilen. Sinande på energi och dricka stannade jag vid en fjällbäck och sörplade äkta jämtländskt källvatten.På väg mot Nordre-Tväråklumpen passerade jag ostsidan på Sönner-Tväråklumpen med vy över min uppfärd till Näbbarännan.

Som synes släpper det ibland.

Jag fick ytterligare ett kanonåk för dagen innan jag efter ca 8 timmar på skidor gick sista biten till bilen. Väl där avnjöt jag den ultimata återhämtningsmixen...folköl och bulle.

Sliten och trött, virrig och nött.

Storulvån

Försöker kisa som Clint Eastwood eller en stroke på höger sida?

Jag hade fredagen ledig som kompensation för att nationaldagen inföll på en söndag i år. Finfin idé det där med lediga dagar! Skidsuget är trots upprepade resor inte helt stillat för säsongen så jag slängde mig i bilen med sikte på Storulvån. Väderutsikterna såg halvlovande ut och jag hade snackat med en guide från Åre som tyckte att snötäcket var helt ok för årstiden.

På väg upp lyckades jag lirka fram polis-Hannas nummer (som jag förlorat i ett mobilofonbyte för nåt år sen) och fick en inbjudan om fika och övernattning utanför Östersund på stående fot! Glad i hågen tackade jag givetvis ja till det oerhört gästvänliga erbjudandet. Att sova i en säng på kvällen med fullproppad mage slår helt klart att slå upp tält mitt i natten på tom mage. Efter min utsökta bed n´breakfast-vistelse hos Hanna fortsatte jag på fredagsmorgonen den sista biten till Storulvån.

Väl framme smattrade regnet mot vindrutan och jag avvaktade i bilen någon timme innan det klarnade upp. När vädret såg halvhyffsat ut gav jag mig upp på Getryggen som är den närmaste toppen direkt i anslutning till fjällstationen. Vädret skiftade på klassiskt fjäll-manér, fram och tillbaka mellan strålande solsken till misär-regn och vidare till snöstorm inom loppet av några minuter. På toppen hade jag knapp 10 meters sikt och blåsten slet hårt i min lekamen. Jag tyckte det var ovanligt kallt om skrevet tills jag insåg att jag spräckt mina brallor rejält i grenen och därmed skapat en stor ventilationslucka som det yrde in snö genom.

Från toppen med utsikt över...inte ett skit.

Utförsåkningen var inget att skriva hem om utan det handlande mest om att försöka orientera sig i den mjölk-vita stormen. Väl nere hade jag fått nog av blåsten och sökte mig ner mot Handöl och trädgränsen för att slå upp mitt nattläger. Jag hittade en lite avskild vändplan i ett fritidshusområde norr om Snashögarna. Där slog jag upp mitt tält och gjorde kväller.

Mitt härbärge i skydd från vinden på kalfjället.

Lyckligvis kom vädret att stå mig bi i fortsättningen av helgen men mer om lördagens äventyr kommer i en blogg nära dig alldeles strax!

Grusskidåkning

"You´ll probably ask yourself, is this really skiing? The answer is yes, it´s skiing because we have skis on." - Citat okänd från TGR

Igår lördag firade jag och Skorpan det oerhört fina vädret och Kristi Himmelsfärdledigheten med skidåkning. På våra breddgrader har dock snön för länge sedan gjort sorti och vikit plats för vårens alla attribut. Men sand och grus är ett gott substitut för snö. Det glider inte riktigt lika bra men känslan går inte att ta miste på. Liften lyser givetvis med sin frånvaro och att pulsa med alpinpjäxor i undflyende sand är verkligen "earn your turns".

Skorpan i action.

Yours truly på sladdsväng.


Skorpan i hanget.

Smurf på G.

Annars så har långhelgen faktiskt ägnats åt en hel del löpning (nåja...) i såväl lunsen, Jälla samt i stan. Imorgon väntar jobb. Yippi! Då slipper man grus i pjäxorna den dagen i alla fall.

Jobbet

En vanlig onsdag på jöbbe. Besiktigar styrning av rökluckor på Centralbadet.

Både Olof och Micke har givit läsaren en liten inblick i deras arbetsvardag. Kort och gott sitter Olof och epilepsifladdrar med blicken på så många skärmar som möjligt. Och Micke antingen pippeterar eller sitter som Quasimodo över datorn klockan 4 på morgonen för att klara en deadline. Jag tänkte inte beskriva min arbetsdag nämnvärt i ord utan istället ge er en liten bildkavalkad på sköna ställen som jobbet tagit mig till.

Uppe och felsöker på samplingsystemet på Domkyrkan.

Nja, jag sitter lite tight till just nu...

Parallellslalom med saxlift mellan 300.000 kronorsbilar

För övrigt har jag haltat hela veckan med en överansträngd fot sen förra veckans löprunda med Koma & Co. Varför träna före när man kan halta efter?