Snö innan för kragen.

På Fredags morgon packade vi ihop vår bagage och styrde huven mot Storulvån. Efter en dag i pisten hägrade de lättåtkomliga topparna längst vägen mellan Handöl och Fjällstationen. Framme upptäckte vi dock att bommen var fälld över vägen sista biten till Storulvåns fjällstation. Glada i hågen lyfte vi den då den var olåst och körde sista biten fram. Väl där mötte vi en sur gubbdjävel som undrade vad vi gjorde där samt meddelade klart och tydligt att "jag ska bara laga traktorn sen åker jag och låser bommen". Med ett "up yours" vände vi om och omgrupperade på parkeringen vid just sagda bom. Därifrån blev anmarschen något längre än tänkt, men vi satte av mot Storsnasen.

Skorpan hudar av inför utförsåkningen.

Med beaktande av kort dagsljus, hård blåst, magert snötäcke samt oklara ackommodationer inför kvällen logi (vi hade planerat att sova i säkerhetsutrymmet på fjällstation) tacklade vi inte toppen. Utan vi valde helt enkelt att gå så långt upp på fjället som verkade meningsfullt för nedfärden. Stora delar av toppen var barblåst, och vi var inte på något peakbagging-mission.

Pudersnö under trädgränsen, pontoonerna på premiärtur!

Första biten bjöd på sidsteppande kring stenskravel och isfält. Därefter var det bara att peta spetsarna nedför backen och låta sig hänföras. Känslan att droppa ned i mjuk snö med två stora plank under fötterna är obeskrivbar. Så mjukt, så elegant och så jävla kul!

Väl vid bilen tog vi telefon (och använde oss av vår livlina) och ringde en vän. Vårt husrum i Trångsviken fanns fortfarande till förfogande! Via systemet i Åre bjöd vi värdparet (som nu var intakt) på pasta med köttbullar i tomatsås samt vin i fria mängder. Kvällens test stod California Red för och tillika Pregon klarar den bakluckegrader med måttlig bravur.